12 dagar har gått.
Nu har det gått 12 dagar sedan min far gick bort. 12 dagar av sorg men också av eftertanke. Hann man säga allt till honom,hann han säga allt till mig?
Saknaden är enorm, sista halvåret ringde han till mig i snitt 3/ggr om dagen och snackade om allt möjligt. I efterhand förstår man ju att allt inte stod riktigt rätt till med honom, för han tog ju upp en massa konstiga ämnen exempelvis saker som hade hänt när han var liten, sånt som han aldrig pratade om annars. Han var ju så jäkla positiv hela tiden, frågade man hur han mådde sa han ALLTID : -Jag tror aldrig jag mått så bra! Man blev nästan sur på honom för man visste ju att han var sjuk.
Men jag kunde aldrig tro att min pappa skulle vara borta redan nu, jag trodde inte att det skulle gå så fort. Han var pensionär i 1 år, sen blev han sjuk och efter ytterligare ett halvt år är han död? Så många saker som jag inte förstår....
Jag har en sån konstig känsla i kroppen. Vissa stunder är man väldigt ledsen, som när annonserna var med i tidningen igår. Det var jävligt jobbigt att läsa. Eller som när vi träffade begravningsentrepenören och skulle välja dikter och kista och andra saker, fruktansvärt! Men mest känner jag mig bara konstig, springer runt och stressar på jobbet, sen hem dödstrött och bara vandrar omkring som i bubbla. Jag fattar inte?
Den 21/11 är det begravning. Hur ska man klara det? Jag ska bära min far till sista vilan, för han ville ha en traditionell jordfästning. Och jag känner att jag vill hjälpa honom till andra sidan. Det kommer bli det jobbigaste jag gjort men jag ska klara av det!
På söndag är det Fars Dag........
Saknaden är enorm, sista halvåret ringde han till mig i snitt 3/ggr om dagen och snackade om allt möjligt. I efterhand förstår man ju att allt inte stod riktigt rätt till med honom, för han tog ju upp en massa konstiga ämnen exempelvis saker som hade hänt när han var liten, sånt som han aldrig pratade om annars. Han var ju så jäkla positiv hela tiden, frågade man hur han mådde sa han ALLTID : -Jag tror aldrig jag mått så bra! Man blev nästan sur på honom för man visste ju att han var sjuk.
Men jag kunde aldrig tro att min pappa skulle vara borta redan nu, jag trodde inte att det skulle gå så fort. Han var pensionär i 1 år, sen blev han sjuk och efter ytterligare ett halvt år är han död? Så många saker som jag inte förstår....
Jag har en sån konstig känsla i kroppen. Vissa stunder är man väldigt ledsen, som när annonserna var med i tidningen igår. Det var jävligt jobbigt att läsa. Eller som när vi träffade begravningsentrepenören och skulle välja dikter och kista och andra saker, fruktansvärt! Men mest känner jag mig bara konstig, springer runt och stressar på jobbet, sen hem dödstrött och bara vandrar omkring som i bubbla. Jag fattar inte?
Den 21/11 är det begravning. Hur ska man klara det? Jag ska bära min far till sista vilan, för han ville ha en traditionell jordfästning. Och jag känner att jag vill hjälpa honom till andra sidan. Det kommer bli det jobbigaste jag gjort men jag ska klara av det!
På söndag är det Fars Dag........
Kommentarer
Postat av: Lillasyster
Det kommer nog bli den jobbigaste dagen i våra liv är jag rädd. Men vi ska klara det, för våran älskade pappas skull! <3
Fars-dag överallt, tvn, internet överallt blir man påmind. Det är fruktansvärt.
Tur att jag har er, dig, annica och Kevin.
Tack för att du finns storebror <3
Kramar från Lillasyster
Trackback
